måndag 10 januari 2011
Wikileaks nästa avslöjande,avslöjat.
Wikileaks nästa avslöjande, avslöjat.
Enligt välinformerad källa* kommer Julian Assange snart att publicera ny diplomatkorrespondens av vilket det framgår att CIA och Al-Qaida samarbetar!
Målet är att förstärka Västerlandets försvar mot in- och externa fiender.
USA och dess allierade är oroade av den tilltagande organiserade brottslighet och terrorhotet.
Samtidigt är det svårt att få politikerna att ta de adekvata och kostsamma beslut som krävs för att hävda en verksamhet som i förlängningen hotar den romersk/kristna/judiska kultur- och civilisationens fortbestånd.
Trots att de mäktiga ligorna i organiserad brott är effektiva att likvidera varandra kan ett rättssamhälle inte förlita sig på denna form av självsanering i konkurrensens tecken. Dessutom var den ensam arbetande bombmannen i Dallas som blandade konstgödsel och diesel i oljefat nästan omöjligt att identifiera.
Säkerhetstjänsterna insåg att nytänkande och ett okonventionellt angrepp var nödvändigt.
Problemet har varit att testa olika anti-kriminalitet- och terroråtgärder på ett realistiskt sätt. Smärtsamma djurförsök är numera otänkbara.
Lösningen hittades på det religiösa planet: Al-Quaida har en relativt stort arsenal av frivilliga testpersoner (martyrer) som var lämpliga för att förbättra västerlandets beredskap mot de våldsamma former av samhällsomstörtande aktivitet.
Samarbetet har led till en dramatisk höjning av säkerhet och medvetenhet om potentiella hot.
En medvetenhet och säkerhetssattsning som inom ramen för den reguljära demokratiska beslutsprocessen hade varit omöjligt att uppnå.
Telefon avlyssning, datatrafik kontroll, insyn i pennings transaktioner, kroppsvisitation och scanning, bagageröntgen, enorm utbyggnad av säkerhetstjänster och konsulter, media hysteri m.m.
Al Qaida har visat sig vara en pålitlig partner och senare försök med bomber i postpaket, i små flaskor, i blackpatroner till gudstjänstlokaler i Chicago, i någons underbyxor på plan till Detroit- you name it- misslyckades.
Den stora Satan är på sin vakt numera.
En liten nackdel för samarbetspartner Al Qaida är förståss att Occidenten nu tycker mindre bra om anhängare till Fredens Tro och att anti-islamiska politiska partier växer som svampar i olika länders jord, men en förtur i kön till de himmelska damer för Al Qaidas fotfolket är värd en hel del.
Nästa steg som planeras mot dem som har bråttom till paradiset, är att - såsom har visat sig vara framgångsrikt i Israel- bygga The Wall igen. Grekland har redan planer mot Turkiets landgräns och USA bygger ett mäktigt gränshinder mot latinamerikans läggning för revolution och kriminalitet.
Icke auktoriserat stöd till militanta utländska grupper är illegal i det Atlantiska blocket, därför finansieras Al Quaida av Saudi-Arabien** och Saudi-Arabien i sin tur blir kompenserat med högre oljepriser. Acceptans för detta hos invånare i de demokratiska staterna skapas med ständigt trasiga kärnkraftverk, klimatångest, osläckbara oljekällor i havet m.m.
Därmed betalar västerlandets invånare helt korrekt för den höjda säkerhetsgraden och kan de Amro-Europeiska staterna utnyttja Al Qaida som upplysningens frontväktare och ett robust värn för sekularism.
( men, helás, allt går på bekostnad av den tysta majoritet av muslimer som tror på fred, kärlek och barmhärtighet och drömmen om multikultur)
Källa:* morfarjohan
** Jean Guillou
.J.W.
söndag 5 september 2010
MORFARS VÄN FJÄSKAR
Herr Ordförande skrev till mig följande brev:
DN:s insändarsidor 2010-08-21 hade som tema: pensionerna. Flera inlägg bl.a. av undertecknad, belyste pensionärers bekymmersamma situation och diskriminering.
En avvikande röst var Hans Wallin som framförde:” Jag uppmanar alla partier att sluta fjäska för pensionärerna, och jag uppmanar också dagens egoistiska pensionärer att sluta suga ut sina barn och barnbarn”.
Hans motiv var att pensionärer har gjort ränteavdrag till lån för deras ”fina” villor och därför bor gratis(!) och att de enligt honom har betalat en ”spottstyver” i pension.
Det tyckte Hans är jätte orättvisst!
Men hade det då varit bättre för den yngre generationen om de äldre, när de var unga, inte hade sparat och amorterat till hus, men satt sprätt på pengarna?
Eller underlättar slopat avdrag för ränta - som är kopplat till skatt på kapitalinkomster - ekonomin för bostadssökande ungdomar?
På samma insändarsida finns flera inlägg som är mer mogna. Bl.a. att pensionärer har avstådd varje år cirka 18 procent av löneutrymmet i form av pensionsavgifter.
Men nu skall jag själv ”fjäska” till och undrar:
Vem har betalat Hans skrivkunnighet?
Var det inte den ”egoistiska” generationen som betalade hans skolgång? Hans kläder, mat, idrott, fritidsverksamhet, mediciner och värme för huset han växte upp i?
Var det inte den som var uppe hela natten när han hade ont, den som oroade sig när han var tonåring, den som gav honom veckopeng, tog honom på semester, gav honom sina leksaker och cyklar?
Vem byte hans blöjor? Kommer han att byta våra när tiden är inne?
Vad kostar det att få ett barn bli vuxen? 2-3 miljoner?
Och är det inte de äldre som nu hämtar hans barn från dagis och skolan, tar gratis hand om dem när han är på jobbet och lämnar så småningom sina orättvisst förskaffade villor till den ”utsugna” generationen?
Släng det på din blogg Morfar så att den bortskämda och av politikerna högt favoriserade generation får sig en tankeställare.
Dum kille den där Hr Ordförande,vem bryr sig om de menlösa gamlingarna, han har nog inte fattad landets främsta politikers cyniska uttal,
POLITIK ÄR DE MÖJLIGAS KONST!
mj
tisdag 31 augusti 2010
Morfar och debatten med SD
Hr Ordförande verkar vara på krigsstigen mot Sverige Demokraterna för på Nacka Värmdö Postens:s debatt hittar morfar följande repliker:
I NVP 22-06-2010 i en reportage om nya partier som deltar i årets kommunalval, uttalar David Bergqvist, ordförande Sverige Demokraterna, sig om vem han, utöver de egna, helst ser i kommunfullmäktige. Den äran tillföll Sveriges Pensionärers Intresse Parti SPI , för ”de värnar om de äldre precis som vi gör”.
Som ordförande för SPI Nacka vill jag stark markera att SD:s primära intresse inte ligger på värnet om de äldre men på främlingsfientlighet och vi vill därför inte på något visst förknippas med SD.
Om någon generation har direkt erfarenhet av vad främlingsfientlighet kan leda till, så är det de äldre som har varit med om perioden kring andra världskriget.
Genom att en grupp tyckte att de var bättre än en annan grupp, mördades i dess förlängning miljoner människor!
I motsättning till andra partier vill jag inte hindra SD att komma in i Riksdagen. Om en del av folket väljer en grupp politiker som deras representanter, skall det respekteras oberoende av ideologin.
Det är bara att beklaga att de etablerade partier har försummat att vara tillräckligt övertygande och trovärdiga för att förhindra att alienation och xenofobi växte, så att en del av deras väljare gått över till SD.
Och visst kan man delvis kritisera den naiva invandringspolitik som har förts och irriterat många, men den går att förbättra (en hel del är redan genomfört eller är på gång) utan främlingsfientliga övertoner.
SPI står för ALLA människors lika värde och rättigheter. I hundratals år har lokalbefolkning (egentliga var vikingarna också invandrare från söder) tillsammans med invandare byggt upp värt unika samhällsform. Vi önskar en smidig fortsättning av traditionen och välkomnar nya svenskar.
Vi tolv på SPI-vallistan i Nacka tror, med ålders rätt, att vi bättre kan värna om de äldre än de tre på SD-listan varav två är studenter.
Johan Wouters ordförande SPI-Nacka
Replik
Tack Eric, som representerar Sverige Demokrater, för din insändare i NVP 2010-08-10.
Det var mycket klargörande.
Jag citerar några meningar och kommenterar:
”att vi (SD)alltid har haft relativt få väljare bland just pensionärer”
Tack Eric, att du bekräftar att vi gamla nog inte är så dumma!
”SPI fortsätter att häva ur sig lögner”
En lös fras, helt utan motivering.
I normal politisk diskussion bevisar man sina påståenden och använder ett sansat ton. Det blir gatuparlamentets debatteknik om SD kommer in i Nackapolitiken.
Tack också - på tal om osanning - för att du visar läsare vad SD´s ord står för.
Insändar-debatten började med att ordförande för SD för östra Stockholmslän i denna tidning på frågan vem han skulle se i kommunfullmäktige utöver er (SD) svarade: ”Då vill jag se SPI.”
Nu gör SD, genom Eric, klart att SPI absolut inte är något att ha!
Han tycker att de 258 miljarder som är lånade från Pensionsfonder är fantasisummor. Ändock har f.d. finansministrar som Kjell Olof Feldt, Erik Åsbrink och Göran Persson sagt att de borde återbetalas. Att SPI också kräver det, avgör vår unga Eric med att vi” inte vet vad politik går ut på”!
Eric svarar inte på kritiken att SD i denna tidning har förklarat, vara emot att Nacka ta hand om ensamma flyktingbarn.
Insändare slutar med: ”vi väljer invandrarbroms före pensionsbroms.”
Min bästa Eric, tack för att ni så klart visar att ni spelar ut er främlingsfientlighet mot andra svaga samhällsgrupper.
Jag är säker på att alla demokratiska partier i Sverige- till vilka Sveriges Pensionärers Intresseparti också tillhör – bestämt tar avstånd av denna orena form av demagogi.
SPI kräver rättvisa och slut på diskriminering av de äldre och svaga men det får ALDRIG, ALDRIG SKE PÅ BEKOSTNAD AV FÖRTRYCKTA OCH BARN!
Tack för att du låter oss veta vad SD:s ”politik går ut på”!
Johan Wouters
Kandidat SPI Nacka kommunfullmäktige och Stockholms landsting.
söndag 29 augusti 2010
DU ÄR BARA VÄRD DIN RÖST.
Det var ett bra tag sedan morfar bloggade. Det berodde inte på semester men på att morfar arbetar hårt för att SPI(Sveriges Pensionärers Intresseparti)vid valet om några veckor skall få en väl förtjänt egen majoritet i Nacka kommun och Stockholms landsting.
Som ett exempel i denna häpnadsväckand framgångsrika kampanj, ett liten exempel här nedanför som för en vecka var med i den sublima veckotidning Nacka Värmdö Posten, som topartikel i den nästan lika sublima Dagens Nyheter och dessutom i 18 olika Mittitidningar ( t.o.m. Mitt I Nacka, den svåraste av alla.)
Du är bara värd din röst
Länge sparade du och trodde att sedan kommer de år då livet börjar på riktigt.
Att pensionerna betydde ett slags semester utan slut.
Göra det man vill, utan stress eller tvång.
Njuta av alla små saker, massor av tid för varandra, kanske barnbarn att leka med.
En lågsäsongsresa.
Råd att besöka vänner och släktingar.
En liten gåva till barn eller barnbarn.
Och vara kvar i den omgivning man känner sig hemma i.
Uppskattad som alla andra och med samma värde som förr.
Men så kommer verkligheten
De som räknas är de arbetsföra, inte du.
De produktiva som med förmåner och skattesänkningar skall lockas att välja rätt parti.
Pensionärer betraktas som en tärande kategori, en börda för de andra.
Pension är i politikernas sinne inte uppskjuten lön som tillhör pensionärer, men en buffert man fritt förfogar över för att rätta till de egna begångna felen.
De 258 miljarder som togs av pensionärskollektivet vid förra krisen, vill ingen mera tala om och är glömda.
Istället lämnas inget förpliktigande löften om att mildra något de ytterligare orättvisor som har kommit till under mandatperioden och redan är det känt att det blir fyra procent försämring nästa år också.
Plötsligt upptäcker alla partier nu kort före valet att du är diskriminerat och bjuder över varandra. Fast fakta var ju kända för länge sedan, men då existerade du inte.
Och trots att du tillhör 20 procent av väljarkåren, så är bara tre procent av din grupp riksdagsmän.
Men värst är när ohälsan smyger sig på dig.
Då kommer de år då eländet börjar på riktigt!
Då skall det snålas. När du är som svagast förväntas du ställa upp som gratis anhörigvårdare dygnet runt. Eller du blir själv ”föremål för konkurrensutsatt vård”. Du får finna dig i förmynderi och dina rättigheter är borta. Du är en belastande faktor för samhället!
DET ENDA DU ÄR VÄRD ÄR DIN RÖST.
Johan Wouters,Sveriges Pensionärers Intresseparti.
fredag 9 juli 2010
MORFAR OCH SOLIDARISKA BARN
Efter en låtsas och något barnslig Almedalsturnering på Gotland, där de feodala parti-aristokrater har korsat svärden och fått motståndare bita i sanden inför de egna redan frälsta,( till största delen betalt av hård skattade svenska bönder och borgare,se förre inlägget) vill morfar lämna en vacker historia om riktiga barns solidaritet, som jag fick i morse.
Morfar lägger till en snut om ett tragiskt barn som gjorde en underbar låt om att barnen kan göra världen a better place to live in.
Här kommer historia:
---------------------------------------------------
What would you do?....you make the choice. Don't look for a punch line, there isn't one. Read it anyway. My question is: Would you have made the same choice?
At a fundraising dinner for a school that serves children with learning disabilities, the father of one of the students delivered a speech that would never be forgotten by all who attended. After extolling the school and its dedicated staff, he offered a question:
'When not interfered with by outside influences, everything nature does, is done with perfection.
Yet my son, Shay, cannot learn things as other children do. He cannot understand things as other children do.
Where is the natural order of things in my son?'
The audience was stilled by the query.
The father continued. 'I believe that when a child like Shay, who was mentally and physically disabled comes into the world, an opportunity to realize true human nature presents itself, and it comes in the way other people treat that child.'
Then he told the following story:
Shay and I had walked past a park where some boys Shay knew were playing baseball. Shay asked, 'Do you think they'll let me play?' I knew that most of the boys would not want someone like Shay on their team, but as a father I also understood that if my son were allowed to play, it would give him a much-needed sense of belonging and some confidence to be accepted by others in spite of his handicaps.
I approached one of the boys on the field and asked (not expecting much) if Shay could play. The boy looked around for guidance and said, 'We're losing by six runs and the game is in the eighth inning. I guess he can be on our team and we'll try to put him in to bat in the ninth inning.'
Shay struggled over to the team's bench and, with a broad smile, put on a team shirt. I watched with a small tear in my eye and warmth in my heart. The boys saw my joy at my son being accepted.
In the bottom of the eighth inning, Shay's team scored a few runs but was still behind by three.
In the top of the ninth inning, Shay put on a glove and played in the right field. Even though no hits came his way, he was obviously ecstatic just to be in the game and on the field, grinning from ear to ear as I waved to him from the stands.
In the bottom of the ninth inning, Shay's team scored again.
Now, with two outs and the bases loaded, the potential winning run was on base and Shay was scheduled to be next at bat.
At this juncture, do they let Shay bat and give away their chance to win the game?
Surprisingly, Shay was given the bat.. Everyone knew that a hit was all but impossible because Shay didn't even know how to hold the bat properly, much less connect with the ball.
However, as Shay stepped up to the plate, the pitcher, recognizing that the other team was putting winning aside for this moment in Shay's life, moved in a few steps to lob the ball in softly so Shay could at least make contact.
The first pitch came and Shay swung clumsily and missed.
The pitcher again took a few steps forward to toss the ball softly towards Shay.
As the pitch came in, Shay swung at the ball and hit a slow ground ball right back to the pitcher.
The game would now be over.
The pitcher picked up the soft grounder and could have easily thrown the ball to the first baseman.
Shay would have been out and that would have been the end of the game.
Instead, the pitcher threw the ball right over the first baseman's head, out of reach of all team mates.
Everyone from the stands and both teams started yelling, 'Shay, run to first!
Run to first!'
Never in his life had Shay ever run that far, but he made it to first base.
He scampered down the baseline, wide-eyed and startled.
Everyone yelled, 'Run to second, run to second!'
Catching his breath, Shay awkwardly ran towards second, gleaming and struggling to make it to the base.
B y the time Shay rounded towards second base, the right fielder had the ball . the smallest guy on their team who now had his first chance to be the hero for his team.
He could have thrown the ball to the second-baseman for the tag, but he understood the pitcher's intentions so he, too, intentionally threw the ball high and far over the third-baseman's head.
Shay ran toward third base deliriously as the runners ahead of him circled the bases toward home.
All were screaming, 'Shay, Shay, Shay, all the Way Shay'
Shay reached third base because the opposing shortstop ran to help him by turning him in the direction of third base, and shouted, 'Run to third!
Shay, run to third!'
As Shay rounded third, the boys from both teams, and the spectators, were on their feet screaming, 'Shay, run home! Run home!'
Shay ran to home, stepped on the plate, and was cheered as the hero who hit the grand slam and won the game for his team
'That day', said the father softly with tears now rolling down his face, 'the boys from both teams helped bring a piece of true love and humanity into this world'.
Shay didn't make it to another summer. He died that winter, having never forgotten being the hero and making me so happy, and coming home and seeing his Mother tearfully embrace her little hero of the day!
AND NOW A LITTLE FOOT NOTE TO THIS STORY:
We all send thousands of jokes through the e-mail without a second thought, but when it comes to sending messages about life choices, people hesitate.
The crude, vulgar, and often obscene pass freely through cyberspace, but public discussion about decency is too often suppressed in our schools and workplaces.
If you're thinking about forwarding this message, chances are that you're probably sorting out the people in your address book who aren't the 'appropriate' ones to receive this type of message Well, the person who sent you this believes that we all can make a difference.
We all have thousands of opportunities every single day to help realize the 'natural order of things.'
So many seemingly trivial interactions between two people present us with a choice:
Do we pass along a little spark of love and humanity or do we pass up those opportunities and leave the world a little bit colder in the process?
A wise man once said every society is judged by how it treats it's least fortunate amongst them.
You now have two choices:
1. Delete
2. Forward
May your day, be a Shay Day.
mj
Morfar lägger till en snut om ett tragiskt barn som gjorde en underbar låt om att barnen kan göra världen a better place to live in.
Här kommer historia:
---------------------------------------------------
What would you do?....you make the choice. Don't look for a punch line, there isn't one. Read it anyway. My question is: Would you have made the same choice?
At a fundraising dinner for a school that serves children with learning disabilities, the father of one of the students delivered a speech that would never be forgotten by all who attended. After extolling the school and its dedicated staff, he offered a question:
'When not interfered with by outside influences, everything nature does, is done with perfection.
Yet my son, Shay, cannot learn things as other children do. He cannot understand things as other children do.
Where is the natural order of things in my son?'
The audience was stilled by the query.
The father continued. 'I believe that when a child like Shay, who was mentally and physically disabled comes into the world, an opportunity to realize true human nature presents itself, and it comes in the way other people treat that child.'
Then he told the following story:
Shay and I had walked past a park where some boys Shay knew were playing baseball. Shay asked, 'Do you think they'll let me play?' I knew that most of the boys would not want someone like Shay on their team, but as a father I also understood that if my son were allowed to play, it would give him a much-needed sense of belonging and some confidence to be accepted by others in spite of his handicaps.
I approached one of the boys on the field and asked (not expecting much) if Shay could play. The boy looked around for guidance and said, 'We're losing by six runs and the game is in the eighth inning. I guess he can be on our team and we'll try to put him in to bat in the ninth inning.'
Shay struggled over to the team's bench and, with a broad smile, put on a team shirt. I watched with a small tear in my eye and warmth in my heart. The boys saw my joy at my son being accepted.
In the bottom of the eighth inning, Shay's team scored a few runs but was still behind by three.
In the top of the ninth inning, Shay put on a glove and played in the right field. Even though no hits came his way, he was obviously ecstatic just to be in the game and on the field, grinning from ear to ear as I waved to him from the stands.
In the bottom of the ninth inning, Shay's team scored again.
Now, with two outs and the bases loaded, the potential winning run was on base and Shay was scheduled to be next at bat.
At this juncture, do they let Shay bat and give away their chance to win the game?
Surprisingly, Shay was given the bat.. Everyone knew that a hit was all but impossible because Shay didn't even know how to hold the bat properly, much less connect with the ball.
However, as Shay stepped up to the plate, the pitcher, recognizing that the other team was putting winning aside for this moment in Shay's life, moved in a few steps to lob the ball in softly so Shay could at least make contact.
The first pitch came and Shay swung clumsily and missed.
The pitcher again took a few steps forward to toss the ball softly towards Shay.
As the pitch came in, Shay swung at the ball and hit a slow ground ball right back to the pitcher.
The game would now be over.
The pitcher picked up the soft grounder and could have easily thrown the ball to the first baseman.
Shay would have been out and that would have been the end of the game.
Instead, the pitcher threw the ball right over the first baseman's head, out of reach of all team mates.
Everyone from the stands and both teams started yelling, 'Shay, run to first!
Run to first!'
Never in his life had Shay ever run that far, but he made it to first base.
He scampered down the baseline, wide-eyed and startled.
Everyone yelled, 'Run to second, run to second!'
Catching his breath, Shay awkwardly ran towards second, gleaming and struggling to make it to the base.
B y the time Shay rounded towards second base, the right fielder had the ball . the smallest guy on their team who now had his first chance to be the hero for his team.
He could have thrown the ball to the second-baseman for the tag, but he understood the pitcher's intentions so he, too, intentionally threw the ball high and far over the third-baseman's head.
Shay ran toward third base deliriously as the runners ahead of him circled the bases toward home.
All were screaming, 'Shay, Shay, Shay, all the Way Shay'
Shay reached third base because the opposing shortstop ran to help him by turning him in the direction of third base, and shouted, 'Run to third!
Shay, run to third!'
As Shay rounded third, the boys from both teams, and the spectators, were on their feet screaming, 'Shay, run home! Run home!'
Shay ran to home, stepped on the plate, and was cheered as the hero who hit the grand slam and won the game for his team
'That day', said the father softly with tears now rolling down his face, 'the boys from both teams helped bring a piece of true love and humanity into this world'.
Shay didn't make it to another summer. He died that winter, having never forgotten being the hero and making me so happy, and coming home and seeing his Mother tearfully embrace her little hero of the day!
AND NOW A LITTLE FOOT NOTE TO THIS STORY:
We all send thousands of jokes through the e-mail without a second thought, but when it comes to sending messages about life choices, people hesitate.
The crude, vulgar, and often obscene pass freely through cyberspace, but public discussion about decency is too often suppressed in our schools and workplaces.
If you're thinking about forwarding this message, chances are that you're probably sorting out the people in your address book who aren't the 'appropriate' ones to receive this type of message Well, the person who sent you this believes that we all can make a difference.
We all have thousands of opportunities every single day to help realize the 'natural order of things.'
So many seemingly trivial interactions between two people present us with a choice:
Do we pass along a little spark of love and humanity or do we pass up those opportunities and leave the world a little bit colder in the process?
A wise man once said every society is judged by how it treats it's least fortunate amongst them.
You now have two choices:
1. Delete
2. Forward
May your day, be a Shay Day.
mj
torsdag 8 juli 2010
MORFAR OCH LÄMMELTÅGET
MORFAR OCH LÄMMELTÅGET
Nu är det dags igen. Plötsligt skall hela det politiska etablissemanget rusa österut och träffas i en stad som har en kvart av det antal invånare som finns i min hemort Nacka.
Det vill säga i bästa fall, för många Visbybor är borta på semester och har till de vanliga turisternas stora förtret, hyrt ut varenda madrass till bisarra överpriser åt politikerna och svansen av hundratals journalister, linslusen, lobbyister, och andra frotterare.
Särskild miljövänligt är det inte, för det är svårt att komma med buss eller tåg till Gotland.
Precis som i ett lämmeltåg vet ingen varför man skall vara på ett så olämpligt ställe mitt i havet, men som ett skrämt fiskstim vänder alla sig åt det hållet som den första fisken gör.
Varför inte stanna i huvudstaden med bra ackommodation, stora sammanträdesalar, bra kollektiv trafik, goda kommunikationer med hela landet, närmare till maktens boningar och mindre skadlig solstrålning ?
OCH ETT OBEGRÄNSAT ANTAL POTENTIELLA VÄLJARE att vända sig till!
Bara för att ett parti började på en liten gräsplätt som kallas för Almedalen, så måste nästa parti av konkurrensskäl (även om man är ideologisk mot konkurrens) också vara där och så nästa, och nästa.
Och utan att tänka efter har vi fått en egen Strasbourgkarusell.
En hel cirkus, baserat på förhoppning att få vara med några snuttar i TV eller rikstidningar, MEN utan publik. Det är patetiskt att se vänster- eller högeralliansens topptrio eller kvartett, tala för högst ett hundratal kameramän och mikrofonhållare.
Idag var det Centerns dag, som började med ett fiffigt utspel i morgontidningen om alliansens favorit kategori - de arbetsföra.
Men allt blir sabbat av att självaste arbetsmarknadsminister väljer just denna dag för att avgå och att en av centerns främsta riksdagskvinnor - en känd skådespelerska - går över till Socialdemokraterna.
With such friends, who needs enemies?
Och av ett tillfälle spelar Tyskland mot Spanien halvfinalen i VM fotboll.
Proffsigt timad!
En gång låg jag med båten inblåst i Visby när Almedalsshowen pågick och jag minns att en vänlig äldre medborgare kände igen sin partiledare som i duggregnet gick med sina gorillor på det nästan tomma torget. Farbror gick glad och leende med utsträckt hand till den stora mannen och sa:”Jag röstar på dig.”
Men det skulle han inte ha gjort.
Gorillorna lämnade artigt plats, den Stora Ledaren fick ögonkontakt med gamlingen, var synliges irriterat, vände bort blicken, viftade föraktfullt bort honom och plockade fram mobilen och började trycka på knapparna utan att stanna.
Den kränkta mannen stod en stund chockad kvar, tittade omkring sig för att kolla om andra hade sedd hans förnedring och gick sakta tillbaka i riktningen han kom ifrån.
Då fattade jag att Almedalsveckan inte är för väljare men en teater för inbördes beundran för politikerklassen och alla de som är beroende av denna elit.
Förresten, något liknande hände mig i Nackas köpcentrum, Forum, för många år sedan. Jag tyckte att en dam verkade bekant och jag har som vana att hellre hälsa en gång för mycket än för liten, så jag nickade och sa hej när vi passerade varandra. Damen tittade stint på mig, stängde ögon, lyfte upp huvud och vände demonstrativt bort det. I det ögonblick kom jag ihåg att hon var den politiker som hade problem med chokladberoendet.
Det kanske skulle funka bättre nu i valtiden, för de äldres röstar är värdefulla och till den 16: september lovas vi pensionärer oh så mycket, som förstås blir glömt den 17:
Jag läste en gång att i England finns en tävling om: The biggest liar of the year - där advokater och politiker inte får delta.
mj
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)