MORFAR OCH LÄMMELTÅGET

MORFAR OCH LÄMMELTÅGET

Nu är det dags igen. Plötsligt skall hela det politiska etablissemanget rusa österut och träffas i en stad som har en kvart av det antal invånare som finns i min hemort Nacka.
Det vill säga i bästa fall, för många Visbybor är borta på semester och har till de vanliga turisternas stora förtret, hyrt ut varenda madrass till bisarra överpriser åt politikerna och svansen av hundratals journalister, linslusen, lobbyister, och andra frotterare.

Särskild miljövänligt är det inte, för det är svårt att komma med buss eller tåg till Gotland.

Precis som i ett lämmeltåg vet ingen varför man skall vara på ett så olämpligt ställe mitt i havet, men som ett skrämt fiskstim vänder alla sig åt det hållet som den första fisken gör.

Varför inte stanna i huvudstaden med bra ackommodation, stora sammanträdesalar, bra kollektiv trafik, goda kommunikationer med hela landet, närmare till maktens boningar och mindre skadlig solstrålning ?

OCH ETT OBEGRÄNSAT ANTAL POTENTIELLA VÄLJARE att vända sig till!

Bara för att ett parti började på en liten gräsplätt som kallas för Almedalen, så måste nästa parti av konkurrensskäl (även om man är ideologisk mot konkurrens) också vara där och så nästa, och nästa.
Och utan att tänka efter har vi fått en egen Strasbourgkarusell.
En hel cirkus, baserat på förhoppning att få vara med några snuttar i TV eller rikstidningar, MEN utan publik. Det är patetiskt att se vänster- eller högeralliansens topptrio eller kvartett, tala för högst ett hundratal kameramän och mikrofonhållare.

Idag var det Centerns dag, som började med ett fiffigt utspel i morgontidningen om alliansens favorit kategori - de arbetsföra.
Men allt blir sabbat av att självaste arbetsmarknadsminister väljer just denna dag för att avgå och att en av centerns främsta riksdagskvinnor - en känd skådespelerska - går över till Socialdemokraterna.
With such friends, who needs enemies?
Och av ett tillfälle spelar Tyskland mot Spanien halvfinalen i VM fotboll.
Proffsigt timad!

En gång låg jag med båten inblåst i Visby när Almedalsshowen pågick och jag minns att en vänlig äldre medborgare kände igen sin partiledare som i duggregnet gick med sina gorillor på det nästan tomma torget. Farbror gick glad och leende med utsträckt hand till den stora mannen och sa:”Jag röstar på dig.”
Men det skulle han inte ha gjort.
Gorillorna lämnade artigt plats, den Stora Ledaren fick ögonkontakt med gamlingen, var synliges irriterat, vände bort blicken, viftade föraktfullt bort honom och plockade fram mobilen och började trycka på knapparna utan att stanna.
Den kränkta mannen stod en stund chockad kvar, tittade omkring sig för att kolla om andra hade sedd hans förnedring och gick sakta tillbaka i riktningen han kom ifrån.
Då fattade jag att Almedalsveckan inte är för väljare men en teater för inbördes beundran för politikerklassen och alla de som är beroende av denna elit.

Förresten, något liknande hände mig i Nackas köpcentrum, Forum, för många år sedan. Jag tyckte att en dam verkade bekant och jag har som vana att hellre hälsa en gång för mycket än för liten, så jag nickade och sa hej när vi passerade varandra. Damen tittade stint på mig, stängde ögon, lyfte upp huvud och vände demonstrativt bort det. I det ögonblick kom jag ihåg att hon var den politiker som hade problem med chokladberoendet.

Det kanske skulle funka bättre nu i valtiden, för de äldres röstar är värdefulla och till den 16: september lovas vi pensionärer oh så mycket, som förstås blir glömt den 17:

Jag läste en gång att i England finns en tävling om: The biggest liar of the year - där advokater och politiker inte får delta.

mj