MORFAR OCH SHIPS TO GAZA

För många år sedan var morfar med fru på besök i Israel och vi tyckte att det kunde vara spännande att besöka det för utlänningar förbjudna Gaza.
Gaza var då ockuperat men gränserna inte stängda. Vi hyrde en bil och som” blåögda turisterna” åkte vi till gränsen och räknade med att bli avvisade. Vi ställde oss i den långa och långsamma kön för icke-Israeler, men märkte snart att kön för israeler gick mycket snabbare. Eftersom vår hyrbil hade israeliska nummerskyltar tog jag en rövare och byte kö. Inom några minuter blev vi utan minsta kontroll snabbt viftade in i det förbjudna landet. Vi körde in i Gazacity körde in i ett område utanför genomfartsleden, fick stenar på bilen och en mindre mobb som sprang bakom oss. Vi körde söderut i glest bebyggda områden, folk visade knytnävar, ropade genmälen och vi lämnade Gaza vid en annan gränsstation - lika lätt som vi kom in. Dagen efter körde vi i Västbanken och där var allt kolugnt. Vi kunde lämna bilen och kunde besöka restaurang och olika sevärdheterna.

När jag tänker på det kommer Hr.Ordförande in och frågar: Har du läst i dagens DN att 700 personer under helgen med båt ville in i Gaza, trots att alla gränser, även mot havet, är stängda av Israel och Egypten, för de anser Hamas som en terroristorganisation?
De 700 ville göra något i Gaza, hyrde sex båtar och hoppades på det bästa, fast den lokala stormakten Israel hade sagt innan, att de skulle stoppas. De hade också 10 000 ton byggmaterial och andra förnödenheter med sig.

Verkar vara en orealistisk sätt att föra fram international hjälp, sa jag. Kunde man inte göra som vid alla andra hjälpsändningar, som brukar landvägen tillåtas av Israel? Och hörde jag rätt att de fick lov att lasta av i en hamnstad i Israel, i närheten av gränsen?
En del av problemet är väl att bara formella stater kan ha en territorialgräns och Gaza är inte en formell erkänt suverän stat. Israel ser det som en prestigeförlust att under tryck av sex båtar och hundratals icke-Israelvänliga aktivister släppa fram båtar som premiärbesökare till den nyligen av Turkiet i all hast och för tillfället, i ordning ställda hamnen.
Israel har en poäng att de vill ha koll på alla gränser, även havet, för att minska importen av raketer som konstant avfyras mot civila i Israel. Med mindre av politiska övertoner kunde hamnen kanske har tagits i bruk förutsatt att vapensmuggel kan förhindras.
Hur gick det sen?

En total katastrof, säger Hr.Ordf. Ingen kom fram, allt gick fel (också för Israel), strid på den turkiska båten, 9 människor döda, international kris, Turkiet rasande, fredssamtalen med Västbanken i krasch, stora demonstrationer, båtarna som inte ville ändra kurs blir kanske konfiskerade, 650 passagerare i en överfull fängelse i Beersheba, den andra av de två båtar som är kvar i hamnen i Turkiet troligtvisst på väg, hamnen kommer av prestigeskäl inte att öppnas på mycket länge, och Israel stärks i uppfattningen att man inte skall bry sig om världsopinionen.

Hr.Ordf. tycker ändå att det är fel att ensidigt utvidga territorial gränsen. Så gjorde t.ex. Island, som med militära medel avhysar andra länders fiskare. Men ingen skulle komma på idén att med en privat flotta på sex båtar provocera fram en international konflikt med lilla Island. Det vore ansvars- och omdömeslöst, säger han.

OK, säger jag, men vad har de där 700 passagerare att göra med en hjälpsändning?
Om hjälpen var huvudsyfte, så är det ologisk att samtidigt med 700 pers under stor internationell uppmärksamhet,försöka forcera en militär stormakt till att ge efter och lägga sig.
Det verkar att syfte från första början var att de inte skulle lyckas med aktivisterna och därmed automatisk inte heller med förnödenheter.
Kunde de inte ha gjort som judarna som med båt kom till Israel under Exodus, blev bortmotade av Engelsmän, fann sig i det utan våldsamheter och vann internationell sympati utan att blanda in hjälpsändningar? Jag gissar att Israel nu efter detta blir än mer negativt till internationell hjälp till Gaza och det drabbar oskyldiga civila.
Faktum är oberoende vem som har mest skuld, så har Israel-Palestina konflikten trappats upp och kommit längre från en lösning.Gaza´s ortodoxa Hamas som förde krig med Västbankens El Fatha är den enda som vann.Ja, och de diehards in Israel förstås.

Förresten om jag tänker på alla integrationsproblem i Europa så borde Israel har kollapsar för länge sedan - om det inte var för den gemensamma fientlighet i omvärlden.Israel behöver i detta avseende kanska lika mycket konflikten som arabländerna.

Självklart bör fiaskon utredas internationellt säger Hr.O, men ALLA de inblandades handlingar, deras ansvar och omdöme bör ingå.

Frågorna är:

Varför blandar föreningen Ship to Gaza ihop ett beundransvärt initiativ av materiell hjälp med en provokation av aktivister som i praktiken omöjliggjorde hjälpsändningen?

Var huvudsyftet humanitärt eller politiskt?

Varför blev det bara bråk på den turkiska båten? Fanns det militanta krafter som inte delade föreningens pacifistiska upplägg? Följde föreningens organisation och de turkiska samarbetspartner olika strategier? Fanns det samarbetssvårigheter och var låg i så fall ansvaret? Varför stannade alla båtar när Israeliska militärer gav order men fortsatte den turkiska ensamt, ville de ha en konfrontation? Är det inte kolossalt dumt att börja slås med medhavda knivar, påkar och rör mot tungt beväpnade soldater? Vad ville man åstadkomma? Martyrer? Utfallet var ju givet.

Hur många soldater blev skadade innan skjutande började? Kunde de ha använd gummikula, tårgas, är det tal om övervåld, oklara order, m.m.

Blev alla deltagare informerade om att utmana en isolerat och frustrerat militärmakt var ett högrisk projekt? Framför allt de som hade små barn med sig?

Kunde vissa regeringar innan båtarna avseglade från deras hamn, lämnat varningar eller agerat på annat sätt? Cypern fördröjde ju avfärden.

Den internationella utredningen bör bortsedd från Israels definitiva felaktiga hantering även bedöma eventuell övergripande ansvar som Ships to Gaza har för den katastrofala utgången.

Varför vågar ingen ställa dessa kritiska frågor?

I Somalia är situationen för invånare mycket sämre än i Gaza. Demokratisk och materiellt. Där skulle det vara mer befogat med en humanitär hjälpaktion type: Ships to Mogadishu.
Även där finns risken att besättning och passagerare regelbundna blir överfallna på internationellt vatten (och inte släppta utan enorma lösensummor.)Var är upprördheten och demonstrationerna?

Not in my political backyard?

Morfar läser vidare i samma Dagens 2010-06-01(som har sex sidor om fartygsockupationen):
att två fredsaktivister, efter förvarning, som protestaktion fredligt har tagits sig in i en vapenindustrins territorium i Malmö och lugnt står sitt kast.(liten notis)
att i trafiken i helgen, åtta svenskar dog (ännu mindre notis),
att i samma helg i interna konflikter sex turkiska soldater dog och sju skadades när en flottbas i Iskenderun utsattes för en raketattack. Och ytterligare dog sex personer i olika attacker i sydöstra Turkiet.(Ännu, ännu mindre notis)

Inga demonstrationer för dem i Istanbul!

mj