Morfar som var på Kreta en vecka, fick vänta tills Alliansen klarade klart väder för att landa under vulkanutbrottet, och var vid hemkomsten utan dator och telefonkontakt för att Bredbandet inte kunde ”leverera”,- som politikerna numera säger.
Den tvångsförlängda semester på Kreta var OK, framför allt för att vi upptäckte att det gick att hyra en bra bil för en tredje del av kostnaderna som researrangör Apollo så gärna ville hjälpa sina kunder med.
Det var så kul att i försäsongen resa runt bland bergen, byar, raviner, vårblommor, oliv- och citruslundar och vatten(öl)håll, att det blev inget av att använda min snorkel eller att sportdyka.
Vulkanutbrottet och några dagar semesterförlängning var också helt OK, tills alla hotellgäster UTAN MINSTA FÖRVARNING på bästa gestaposätt med hård dörrbankande blev lyft ur sängen kl.1.00 på natten.
Alla skulle göra sig klara att inom några timmar, vara färdigt packat, äta frukost, åka buss till flyggplatsen, flyga en kort bit till fastlandet i Grekland, båtresa över till Italien i 16 timmar och åka sedan med andra grupper i en busskolonn med 20 bussar till Stockholm. Resan som började på måndagsmorgon skulle sluta på torsdagskväll och bara en (1) hotellnatt var planerat.
Att det den här tiden på året är till stor del pensionärer och föräldralediga barnfamiljer som visserligen klarar av en 4 timmars flygresa men inte utan vidare en fyra dagars runtsläpande genom Europa, verkade ingen hade tänkt på.
Medicinerna började ta slut, blöjor för de yngste och äldsta inte tillgängliga, branta busstrappor ett stort problem för de handikappade och gamlingarnas stela knän och många hade bara sommarkläder när det fortfarande var nattfrost i norra Europa. Några astma- och hjärtpatienter var beroende av snabb tillgång till sjukvård och de som led av ålderskramper behövde snabbt kunna resa sig och regelbunden kunna sträcka benen.
Många var chockade och morfar vars älskade fru är rörelsehindrad fick nära inpå ett utbrott själv. Flera ville stanna i de lediga hotellrum tills flyget kom igång igen, så att de kunde flyga hem i de tomma returplan, men reseledare var mycket bestämda: Den som inte följde med fick betala hotell och hemresa själva.
Och tid för läkarkonsultation fanns inte.
Att organisera ett sådant företag har ju taget flera dagars förberedande i anspråk och det hade varit enkelt att informera gästerna om pågående planerna, så att de kunde ha taget kontakt med en läkare, köpt blöjor, mediciner, toalettpapper,stödkuddar, reselitteratur, handdukar, tröjor m.m. men Apollo tyckte väl att sånt där trams som samråd, information, hälsa och bekvämlighet var onödigt lyx för de kollis de transporterar.
Nåväl när vi satt i planet, dörren stängt, motorer i gång och flygvärdinna berättade om hur vi skulle krypa fram till nödutgången och rädda oss med flyttväster när planet störtar, avbröt piloten henne och så att svenska myndigheter hade blivit lika djärva som de holländska var en dag tidigare och tillät oss att landa på Arlanda, förutsatt att vi skulle hinna dit på fyra timmar. Piloten lovade att gasa så mycket han kunde (!) och att flyga oss så långt det gick. Sedan var det (en officiellt mycket riskfullt flyg)över ett nästan helt soligt Europa med några små molntussar och vi landade som andra plan sedan vulkanutbrottet på ett soligt och askfri Arlanda.
Eftersom flyggbolagen började ställa hårdare krav på kompensation av regeringen och valet börjar närma sig, gjorde man flygandet mindre farlig genom att ändra normerna och kunde en del av Apollos gäster dagarna efter bekvämt flyga över deras olycksbröder som fortfarande satt i bussar någonstans i Europa.
Vid tsunamin stod regering handfallen för att tiotusentals svenskar inte kunde komma UT de drabbade områden. Den här gången var de lika handfallen för att mångfald mera inte kunde komma IN i landet.
Transportdepartementet klarade inte av att få upp testflygplan för att kolla om det VERKLIGA fans risker, var handlingsförlamad inför en situation som är vanligt rutin i vulkanrika områden i Syd- och Mellanamerika och Asien och tillät ytan kontroll eller krav, långa, ansträngande, farliga och stressiga vägtransporter för att slippa hypotetiska risker i flyggsäkerhet.
Ett konstitutionsutskott - medveten om att det statistisk farligaste del av en flygresa är vägtransport till flygplatsen - borde utreda om regeringen har handlat rätt.
Faktum (enligt konsumentverkets jurist) är att researrangör har skyldighet att ordna samma komfortstandard på hemresa som vid utresa - även vid förseningar och inställda flyg.
mj
lördag 1 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar