MORFAR HAR FÅTT EN LÅNG EPISTEL.

Morfar har fått en lång epistel av den halvsvenska ordf.för Nackacenter Johan W.
Säg vad man vill men karl vågar vara uppkäftig.Kan vara bra att veta vilken omöjlig revolution han vill åstadkomma.
Läs själv.

Hej morfar,

Du representerar den konservativa falangen i Centerpartiet och jag den progressiva.

Vi symboliserar Centerns dilemma. Ett dilemma som kastade oss i en kurs från rent landsortparti till den urbaniserade ungdom som trodde på decentralisering och miljö på 70-talet, från landarbetare till småföretagare, från ledande borgligt parti till stödparti för vänster och visa versa, från atomkraft-nej-tack till nej-till-global-uppvärmning, från bilfientlighet till insikten att inte energi förbrukning är ett problem men den fossila bränsle, från att vi lämnade en regering för att en bro skulle byggas till Danmark till att vi utan minsta kritik var med om att besluta Förbifart Stockholm, från Sjöboskandalen till måttligt multikulturell, från ÅsaNisse socialism till uttalat liberalism m.m. En politisk virrig navigering.

Men från vårt utmärkta läge i det vanligtvisst stabila, stora politiska mittfältet har vi inte lyckats särskild bra.
Center lever farligt nära tröskel och VERKAR ACCEPTERA DET.

Strategi är mera inriktad på att det är säkrast med att inte göra någon grupp upprört än att ta risken att profilera sig. Vi är rädda att säga vår mening framför allt om den går emot den härskande konsensusen i Alliansen.
Vi fick en liten uppgång med vår energiska förändringsvänliga partiledare men det är inte ett enpersons jobb att i längden stå för ett partis karaktär. Vi bör i Alliansen kräva utrymme för oberoende och egna idéer och bör inte utan egen markering hänga med en politisk kultur där regeringsackord och alliansens partitoppsöverläggningar har blivit vår centrala politik.

Vi talar om decentralisering men fogar oss i maktpolitik.
Vi talar om att avskaffa LAS men inte i partihierarkin.

Makten är för att övervakas och kontrolleras och om nödvändigt, att bryta. Folket gillar självständighet och förväntar sig det när de går till val.
Vi kan inte som somliga menar vara båda konservativ och progressivt. De liberala krafter måste vara mer robusta och populistiska annars hotar marginalisering.
De som är mest rädda för förändring är oftast de professionell politisk beroende. För vem politik är inkomstbestämmande, antingen som tjänstemän eller som valda. Som hellre väger in oförändrat säkerhet i ett litet parti - med som huvudintresse att inte hamna under procentgränsen – än osäker tillväxt med en uttalat skarp profil i vilket the sky is the limit. Det senare uppskattas av många väljare men kan också riskera den personliga tryggheten.
Vi har nu hand om miljöfrågar i en majoritetsregering, dessutom med den extra växel som EU-ordförandeskapet massmedial medför, men det är oppositionens Miljöparti som växer i opinionen och självständighet.
Effekten av vårt arbete i de två övriga andra departementen räknas ofta i folkopinionen, Moderaterna tillgodo.
I ett samarbete mellan stora och små partner skall,med risken för ögon att de stora lätt äter upp de små, de senare har ett överproportionell inflyttande.
Antingen tillåts vi inte ha det eller vi utnyttjar det inte.

Sedan den mediokra partistämma och dess idétorka har jag känt att vi är på fel väg och opinionsundersökningar bekräftar det. Nya konkurrenter växer sig starka, Piratpartiet,Feminister,Sverige Demokraterna.Kanske Pensionärspartiet. Under tiden facebookar och bloggar vi glada mot sossarna och sjunger halleluja i förhärligandet av Alliansregeringen.

Men var är krismedvetande, kreativiteten, den egna signaturen, förklarande av vårt politiska existensberättigande?

VAKNA CENTERPARTIET!

Johan Wouters
Kretsordförande Nacka

Bla, bla, bla ! Morfar gilla inte invandrare, men fräcka invandrare är det värsta jag vet.
Vi har ju för f.n valprogrammet och skall snart det putsas på det lite till.
Det är väl inte Centerns fel att ingen jävel läser det?


mj