onsdag 25 november 2009

MORFAR SKRIVER BREV TILL KAMBODJA

Morfar har en son med fru och två barnbarn i Kambodja och har fått i uppdrag att köpa ett 10-tal (!) överdrag ”barnslig park” hos IKEA för att överlämna det till sonens bekant X i Bromma för vidarebefordran.
Sonens härliga fru hade nyss skype-chattad med morfar och fogad till i texten såna små roliga och tecknade figurer som gör vågade rörelser. De svenska invandrarna i Kambodja tycker brevet var kul och eftersom Morfar inte har inspiration idag, slänger jag ut familjintimiteter på webben.
Så här såg mailen till Kambodja ut:

Mission completed!
Tog kontakt med X, körde till IKEA, snurrade runt på parkeringen, ställde Peugoten allra, allra närmast ingången, gick tillbaka för att jag hade glömd ljuset, låste bilen, gick åt ingången och fick hela djävla dan förstört när jag upptäckte att det faktisk fanns en plats ännu litet närmare, som jag hade missat.

I IKEA måste man först, allra allra högst upp i byggnaden innan man kan plocka grejer som ligger på markplanet. Det är i Kamprads ögon jätte kundvänligt...
Jag hittade dina överdrag, fattades fyra, servicetanten kollar dator och säger att om en vecka kan resten av Stockholm och jag, komma och köpa " barnslig park för 199 kr" igen. Är rädd för misslyckandet och bestämmer mig för att bli smådjärv, väljer fyra andra till i ännu roligare färger, blir litet rädd sen för bassning och byter två igen. Räknar med att därmed har minskad risken för en utskällning för att ha kopt världens absolut fulaste påslakan med 50 %. Servicetanten håller med mig och tittar med trånande och beundrande blick över så intelligent handlandet.

Det hela har tagit sin tid och när hjälpsamma IKEA-tanten visar mig hissen, ser jag en hel djävla bunt av samma skitlakan nära tantens servicebord. Oj då, sa tanten glad och fattade aldrig hur nära hur var vid slutet av hennes karriär på grund av en allvarlig olycka. Som tur var, var hennes bås rätt långt från farliga föremål.

Sedan var det enorma köar vid utgången. En del folk gick förre för de kunde med en liten scanner betala själv precis som vid Maxi, då skall man vara inskriven på något konto.
En dum olivfärgad gigolo satt i kassan, troligtvisst för första dan, nej timme. Och alla tanter förre mig, upptäckte i sista ögonblick att de inte hade nog med kontanter, kunde inte hitta kontokortet, hade glömt kontonummer, hade för litet på kontot eller ett kort som inte accepterades. Den olivfärgade fick ringa halva tiden, litade inte på folk, kom stup i ett ur sitt bås för att kolla att folk trots detektorerna inte skulle lura Kamprad på blomvas Benny för 19.95kr.

Och äntligen när det var min tur upptäckte jag att jag har stått som en fåne i de allra korkastes kö för man behövde inte alls ha ett IKEA konto för att pröjsa. Det gick med ett vanlig kontokort också!
Stämningen höjdes knappast av att kärringen som hade köpt ett stort schabrak till dubbelsäng och som tagit till alla tricks för att fördröja betalningen för att flörta med den mörkögda, körde över mina tår när jag stod och packade.

Sen till bilen och på långt håll ser jag att någon måste ha satt på min strålkastare igen för det lyser om bakljusen. Helvete! Det kostar minst 1500 i bärgning, om jag inte hittar någon med startkablar.
Dörrarna är ändock låsta och… underskatta aldrig en franskdjävel! Dom hade räknad med att någon halv dement gamling i Sverige - trots att han tror att han har stängt av ljuset – inte har gjort det i alla fall i en av deras bilar. Och därför övergår en stängt Peugot -med -strålkastare på, efter en stund over till parkeringsljuset.

That made my day och sjungande körde jag till X och brydde mig inte om at det stod lysande skyltar på Essingenleden som sa att det skulle ta 49, 52 och 59 minuter att komma till olika ställen på grund av att folk just har valt Essingeleden för att köra på varandra.

Fattar att så många inte vill köra bil, är sjukskrivna och inte står till arbetsmarknadens förfogande.

X var inte alls glad när jag kom, för hon var förkyld, det hade krånglad till med det övriga, hon var på väg hem till Skåne och hon var rädd att 10 barnslig park för 199kr och allt annat ni hade fått henna att inhandla, inte skulle komma i tid till er.
Allways ready to help a lady in distress, om de vill eller inte, lovade jag att lätta hennes börda och ta hem allting till mig. Så jag kommer att skicka allt till er de närmaste dagarna.

That´s all folks
Puss och kramar till barnen
Opa

Inga kommentarer: