DÄRFÖR KANDIDERAR MORFAR INTE

I Europa och i Sverige pågår plötsligt en diskussion vem som få bli nästa President (Som egentligen blir Kejsar Karl den Stores arvtagare, men som formellt kommer att kallas Hr. Ordförande) och Utrikesminister.
(Lägg för övrigt märke till morfars fina nuancering: Europa och i Sverige)

Nåväl, Ställföreträdande president/kejsar Frederik Den Skallige – en fin titel av en av Charlemagnes efterträdare, Karl den Skallige – lobbbar för att hans polare Carl den Osynliga skal bli utrikesministrarnas utrikesminister.
Och för att man inte kan ha bägge poster till samma land bryr han sig inte om presidentvacaturen.

Men så inte i Europa, där pågår en underjordisk strid på kniven på det klassiska temat:

Den Europeiska maktbalansen.

Nästan alla småmakterna och mellanmakten Storbritannien vill ha den duktiga Tony Blair.
Nästa drag: mellanmakten Frankrike kan inte acceptera att en annan mellanmakt börjar visa stormakts ambitioner, talar med kryptomellanmakt Tyskland - som egentligen är EU:s stormakt, men som ligger lågt för de inser att inte är läge för ein neue Deutsche Fuhrer fur dasz Fierte Reich - och Tony faller, men Die Angie vill ha betalt och prioriterar därför de halvtyska vasaller Luxemburg och Holland.
Luxemburg -stor som Stockholm - vill, och de är fel.
Hollands Premiärminister har kollat upp hur Göran Persson blev Statsminister och blånekar och blånekar och blånekar om att han gärna vill och ligger därför bra till.

Som så ofta i politiken är det den omvända Darwinteori som gäller:

SURVIVAL OFF THE LESS FITTEST.

Därför kandiderar Morfar inte.

MJ